Hur gick det sen?

Måste ha slumrat till i alla fall. Tittar ut och ser den här knallröda himlen. Vad som händer sen är ofattbart! Plötsligt befinner jag mig högst uppe på utsiktsberget! Och klockan är bara sex. Jag som knappt orkar upp för det berget numera. 

Då förstår jag hur mina älskade barn tänker, när dom, i ur och skur, ger sig ut med sina kameror. T ex när dom tog båten, gav sig ut längst ut i farleden i storm, för att fånga ovädret. 

Tillbaks till min himmel, som inte alls var så röd, när jag stod där på toppen. Men, men..... nu vet jag att jag, till och med, kan rusa upp för det höga berget ;-)